En Ravello - med lite justeringar

För några månader sedan blev jag äntligen klar med min Ravello. Den tog en evig tid att sticka. Mest för att hamnade fel i storlek flera gånger och fick riva upp. Får egentligen skylla mig själv då jag väljer ett garn (Mio) som inte riktigt - men nästan - stämmer med rekommenderade garn. Men kanske jag blev nån lärdom rikare på kuppen.
Stickade först i L, som för det mesta är min storlek. Provade när jag hunnit halvvägs ungefär och den satt som ett korvskinn. Okej, tänkte jag, räknade maskor och fick fram att jag borde sticka XXL. Rev upp och satte igång på nytt. Nu behövde jag inte sticka lika långt innan jag upptäckte att det här blev alldeles för stort. Med storleken XL hamnade jag till slut rätt.
Ångrar ändå inte att jag valde Mio. Ett härligt garn att sticka med och som blev en mjuk och skön tröja. Favorit hittills faktiskt.

Fast jag hade väldigt mycket vinrött Mio-garn kvar, eftersom det ju var det jag hade tänkt sticka den där rejäla fuskpolon av. Blev plötsligt sugen på en stickad kjol till min Ravello. Har aldrig stickat nån kjol förut, men nån gång ska väl bli den första. Hittade den här fina modellen som jag tror kan passa. Möjligen räcker inte det vinröda till hela, men då har jag en nödlösning: marinblått som kant längst ned. Och vem vet, kanske just den randen ger kjolen det där lilla extra. Den som stickar får se...  

Mysteriekofta med Yarn Madness

Det gick ju inte att motstå. Speciellt som jag råkade ha garn längst in i skåpet som passade precis. Det gröna, som jag tänkt sticka en pullover av i hur många år som helst, får bli huvudfärgen. Blått, grått och svart hade jag halva nystan av efter tröjor jag stickat till sönerna.
Kan knappt vänta till fredag när vi får första ledtråden av koftan Regn.

Riva upp och nya tag

Nej, det blev inget av min fuskpolo.

Att det tar en evig tid att sticka med stickor nr 3 kan jag köpa, men när färgen trots allt inte passade blev det droppen. Kunde inte riktigt testa den förrän jag hunnit en bit och då såg jag att den här kommer jag aldrig att sätta på mig. Modellen är nog bra, men det får bli i en annan färg någon annan gång.

Så jag rev upp och kollade istället in vilka mönster Ravelry har i Mio-garnet. Hittade ingenting jag föll för och sökte på garnets tjocklek istället. Resultat: över 130 sidor. Många schalar – det här garnet är ju tunt och passar förstås bra till schalar – men också en del tröjor som inte heller var det jag letade efter.

Inte förrän efter kanske 30 sidors scrollande – då dök den här upp. Hur fin som helst!

Så nu blir det en Ravello istället i mitt vinröda Mio, kompletterat med marinblått och ljusgrått. Tror det blir en snygg kombo som kan passa till lite av varje. Fast speciellt jeans.

När jag ibland tappade tålamodet med min fuskpolo stack jag emellan med lite syning. Har en klänning/tunika i bomullstrikå jag trivs väldigt bra i och bestämde mig för att försöka kopiera mönstret. Gick hur bra som helst så nu har jag två sköna klänningar som jag stortrivs i. En i viskos med lite stretch och en i lite tjockare bomullstrikå. Och det bästa av allt är nog att de är superenkla att sy: sex sömmar och så är det klart. Ja, förutom halskant och uppläggning förstås. Går på en kafferast! Ja, nästan. Så här ser de ut:

Plommon från Stickaboo

Nu börjar stickprojekten hopa sig. Svarta Ramona-koftan är nästan klar. Halv ärm och knäppkant återstår. Och så blockning förstås! Efter Dödergöks koft-Kal vet jag ju att det är den som gör susen.
Sedan har jag gått igenom alla mina garner, en del med verkligt många år på nacken. Nu ska dom fram!
Har hittat flera fina mönster som kan passa: ett par fina sockar, en flerfärgströja (premiär för flerfärg för mig) och en sommartröja i ett superfint garn med kashmir och merinoull. I det här sista garnet stickade jag en fiskartröja till barnbarnet - som han vägrade att sätta på sig! Så den tröjan tog jag tillbaka, rev upp och med lite restgarn ska det räcka till en tröja till mig nu. Vet alldeles bestämt att jag inte kommer att vägra.

Men jag vet lika bestämt att de här garnförrådsprojekten får vänta lite för i dag kom första garnpaketet från Stickaboos garnklubb. Ett fantastiskt fint garn, Mio, i 100 procent merinoull från Järbo garn. Blev lite betänksam när jag först fick reda på vilket garn vi skulle få. Ajdå, tänkte jag, det här kommer att klia!
Det var en helt onödig oro, för garnet är verkligen så mjukt och skönt att jag kan ha det närmast halsen. Vill ha en fuskpolo som inte tar mycket plats under kappan och hittade den här. Tror  plommonfärgen blir superfin under min bruna kappa.
Sedan är det bara att hoppas att Mio också stämmer med mönstret. Det blir till att sticka provlapp!

Vilken liten värld!

Häromdagen behövde jag stickor. Tidigt. Tänkte att det var bäst att googla på öppettider hos "min" garnbutik för att inte behöva stå framför låst dörr. Handlarna här i Linné är inte riktigt lika tidiga som inne i centrum.

Och mycket riktigt, det blev till att vänta i en timme. Men vad gjorde det! Med mitt googlande på Garnfabriken fick jag samtidigt veta att affären drivs av Ingalill Johansson - författaren till "Stickat i ekologisk ull". Hade jag inte en aning om, men hur bra är inte det?

När jag såg den här boken i höstas gick den inte att motstå. Har bläddrat i den ett otal gånger, men inte riktigt kunnat välja vad jag ska sticka. Det  finns så mycket fint... Fast nu bestämmer jag mig nog snart. Nu när jag vet att det dessutom finns experthjälp bara något kvarter bort - ifall jag skulle köra fast.

Det känns verkligen lyxigt att min garnbutik, som också är en av de mysigaste och trevligaste i Göteborg, drivs av en som både brinner för stickning och som verkligen kan sina saker.

Bara en kofta till

Nej, jag fick inte nog efter Dödergöks KAL. Kände att jag behövde en kofta till och fastnade för Ramona (ett Ravelry-mönster) som Dödergök talade så varmt för i ett blogginlägg.
Allra helst hade jag velat sticka en mörklila kofta i Onions Organic wool + nettles. Har bara läst om det här garnet hittills - inte fått klämma och känna på det - men jag tror att det är jättefint. Dessutom ett som skulle passa bra till Ramona.

Men så var det ju det här med allt garn som legat i eviga tider i mina skåp. Har lovat mig själv att åtminstone sticka varannan gång av den högen. Så jag rotade fram ett antal nystan svart Karisma. Egentligen för tunt för Ramona, men en sak som Dödergöks KAL gav mig var modet att våga gå lite utanför ramarna. Så jag testade att sticka en provlapp med dubbelt garn av Karisma och kom precis rätt i stickfasthet på stickor 5,5.
Fast säg den glädje som varar beständigt. Efter tvätt av provlappen hade antalet maskor och varv på 10 cm-rutan blivit något fler än vad de skulle.

Ok, då provar jag väl att sticka en storlek större än vad jag egentligen vill ha den. Det kanske löser problemet. I värsta fall får jag väl riva upp och sticka något annat. Där är jag nu. Fortsättning följer...

Blodad tand

Det blev lite tomt när Kal-koftan plötsligt var klar. Inga nya "lektioner" varje måndag att ta itu med och inga funderingar på vad nästa steg skulle bli. Men som tur var fanns ett annat stickprojekt som blivit liggande när Kal:en tog över. Min svägerskas mössa och halskrage.

Lovade henne redan tidigt i höstas att hjälpa till med stickningen om hon kunde hitta ett bra mönster. Och nu är det redan en bit in på 2015. Usch, inte bra! Men jag satte full fart och då gick det rätt fort. Det var ju inte speciellt stora projekt så det här borde jag ju ha gjort för länge sedan.

Först var jag lite undrande över mönstret. En halskrage på 17-18 varv, vad kan det bli? Men mössan var fin så jag satte igång och det visade sig bli en helt ljuvlig kombo med fantastiskt skönt garn. Vill också ha en sådan i en färg som passar in i min garderob. Kanske vinröd...

Mönstret på baskern och halskragen är skapad av Anneli på Garnet i Gävle. Garnerna jag använde till baskern var Tendance och Rustic tillsammans med Alpakka Silke och till halskragen Tendence och Rustic.

En annan sak som var bra med Kal:en var att jag "tvingades" starta en blogg. För det är klart att jag ville vara med i utlottningen av de fina vinsterna. Nu har jag fått blodad tand både när det gäller stickning och att skriva om mina stickprojekt. Det är ju ett alldeles utmärkt sätt att dokumentera vad jag stickar och hur jag gjorde. En slags skola för mig själv. Och är det någon fler som vill veta är ni varmt välkomna att titta in. Alltid roligt med besök!