Mysteriekofta med Yarn Madness

Det gick ju inte att motstå. Speciellt som jag råkade ha garn längst in i skåpet som passade precis. Det gröna, som jag tänkt sticka en pullover av i hur många år som helst, får bli huvudfärgen. Blått, grått och svart hade jag halva nystan av efter tröjor jag stickat till sönerna.
Kan knappt vänta till fredag när vi får första ledtråden av koftan Regn.

Riva upp och nya tag

Nej, det blev inget av min fuskpolo.

Att det tar en evig tid att sticka med stickor nr 3 kan jag köpa, men när färgen trots allt inte passade blev det droppen. Kunde inte riktigt testa den förrän jag hunnit en bit och då såg jag att den här kommer jag aldrig att sätta på mig. Modellen är nog bra, men det får bli i en annan färg någon annan gång.

Så jag rev upp och kollade istället in vilka mönster Ravelry har i Mio-garnet. Hittade ingenting jag föll för och sökte på garnets tjocklek istället. Resultat: över 130 sidor. Många schalar – det här garnet är ju tunt och passar förstås bra till schalar – men också en del tröjor som inte heller var det jag letade efter.

Inte förrän efter kanske 30 sidors scrollande – då dök den här upp. Hur fin som helst!

Så nu blir det en Ravello istället i mitt vinröda Mio, kompletterat med marinblått och ljusgrått. Tror det blir en snygg kombo som kan passa till lite av varje. Fast speciellt jeans.

När jag ibland tappade tålamodet med min fuskpolo stack jag emellan med lite syning. Har en klänning/tunika i bomullstrikå jag trivs väldigt bra i och bestämde mig för att försöka kopiera mönstret. Gick hur bra som helst så nu har jag två sköna klänningar som jag stortrivs i. En i viskos med lite stretch och en i lite tjockare bomullstrikå. Och det bästa av allt är nog att de är superenkla att sy: sex sömmar och så är det klart. Ja, förutom halskant och uppläggning förstås. Går på en kafferast! Ja, nästan. Så här ser de ut:

Plommon från Stickaboo

Nu börjar stickprojekten hopa sig. Svarta Ramona-koftan är nästan klar. Halv ärm och knäppkant återstår. Och så blockning förstås! Efter Dödergöks koft-Kal vet jag ju att det är den som gör susen.
Sedan har jag gått igenom alla mina garner, en del med verkligt många år på nacken. Nu ska dom fram!
Har hittat flera fina mönster som kan passa: ett par fina sockar, en flerfärgströja (premiär för flerfärg för mig) och en sommartröja i ett superfint garn med kashmir och merinoull. I det här sista garnet stickade jag en fiskartröja till barnbarnet - som han vägrade att sätta på sig! Så den tröjan tog jag tillbaka, rev upp och med lite restgarn ska det räcka till en tröja till mig nu. Vet alldeles bestämt att jag inte kommer att vägra.

Men jag vet lika bestämt att de här garnförrådsprojekten får vänta lite för i dag kom första garnpaketet från Stickaboos garnklubb. Ett fantastiskt fint garn, Mio, i 100 procent merinoull från Järbo garn. Blev lite betänksam när jag först fick reda på vilket garn vi skulle få. Ajdå, tänkte jag, det här kommer att klia!
Det var en helt onödig oro, för garnet är verkligen så mjukt och skönt att jag kan ha det närmast halsen. Vill ha en fuskpolo som inte tar mycket plats under kappan och hittade den här. Tror  plommonfärgen blir superfin under min bruna kappa.
Sedan är det bara att hoppas att Mio också stämmer med mönstret. Det blir till att sticka provlapp!

Vilken liten värld!

Häromdagen behövde jag stickor. Tidigt. Tänkte att det var bäst att googla på öppettider hos "min" garnbutik för att inte behöva stå framför låst dörr. Handlarna här i Linné är inte riktigt lika tidiga som inne i centrum.

Och mycket riktigt, det blev till att vänta i en timme. Men vad gjorde det! Med mitt googlande på Garnfabriken fick jag samtidigt veta att affären drivs av Ingalill Johansson - författaren till "Stickat i ekologisk ull". Hade jag inte en aning om, men hur bra är inte det?

När jag såg den här boken i höstas gick den inte att motstå. Har bläddrat i den ett otal gånger, men inte riktigt kunnat välja vad jag ska sticka. Det  finns så mycket fint... Fast nu bestämmer jag mig nog snart. Nu när jag vet att det dessutom finns experthjälp bara något kvarter bort - ifall jag skulle köra fast.

Det känns verkligen lyxigt att min garnbutik, som också är en av de mysigaste och trevligaste i Göteborg, drivs av en som både brinner för stickning och som verkligen kan sina saker.

Bara en kofta till

Nej, jag fick inte nog efter Dödergöks KAL. Kände att jag behövde en kofta till och fastnade för Ramona (ett Ravelry-mönster) som Dödergök talade så varmt för i ett blogginlägg.
Allra helst hade jag velat sticka en mörklila kofta i Onions Organic wool + nettles. Har bara läst om det här garnet hittills - inte fått klämma och känna på det - men jag tror att det är jättefint. Dessutom ett som skulle passa bra till Ramona.

Men så var det ju det här med allt garn som legat i eviga tider i mina skåp. Har lovat mig själv att åtminstone sticka varannan gång av den högen. Så jag rotade fram ett antal nystan svart Karisma. Egentligen för tunt för Ramona, men en sak som Dödergöks KAL gav mig var modet att våga gå lite utanför ramarna. Så jag testade att sticka en provlapp med dubbelt garn av Karisma och kom precis rätt i stickfasthet på stickor 5,5.
Fast säg den glädje som varar beständigt. Efter tvätt av provlappen hade antalet maskor och varv på 10 cm-rutan blivit något fler än vad de skulle.

Ok, då provar jag väl att sticka en storlek större än vad jag egentligen vill ha den. Det kanske löser problemet. I värsta fall får jag väl riva upp och sticka något annat. Där är jag nu. Fortsättning följer...

Blodad tand

Det blev lite tomt när Kal-koftan plötsligt var klar. Inga nya "lektioner" varje måndag att ta itu med och inga funderingar på vad nästa steg skulle bli. Men som tur var fanns ett annat stickprojekt som blivit liggande när Kal:en tog över. Min svägerskas mössa och halskrage.

Lovade henne redan tidigt i höstas att hjälpa till med stickningen om hon kunde hitta ett bra mönster. Och nu är det redan en bit in på 2015. Usch, inte bra! Men jag satte full fart och då gick det rätt fort. Det var ju inte speciellt stora projekt så det här borde jag ju ha gjort för länge sedan.

Först var jag lite undrande över mönstret. En halskrage på 17-18 varv, vad kan det bli? Men mössan var fin så jag satte igång och det visade sig bli en helt ljuvlig kombo med fantastiskt skönt garn. Vill också ha en sådan i en färg som passar in i min garderob. Kanske vinröd...

Mönstret på baskern och halskragen är skapad av Anneli på Garnet i Gävle. Garnerna jag använde till baskern var Tendance och Rustic tillsammans med Alpakka Silke och till halskragen Tendence och Rustic.

En annan sak som var bra med Kal:en var att jag "tvingades" starta en blogg. För det är klart att jag ville vara med i utlottningen av de fina vinsterna. Nu har jag fått blodad tand både när det gäller stickning och att skriva om mina stickprojekt. Det är ju ett alldeles utmärkt sätt att dokumentera vad jag stickar och hur jag gjorde. En slags skola för mig själv. Och är det någon fler som vill veta är ni varmt välkomna att titta in. Alltid roligt med besök!

Tror det här blir en favoritkofta

Min KAL-kofta, blockad och klar - och redan använd ett par gånger!
Rätt fantastiskt att man kan få till en kofta helt efter eget huvud och som dessutom passar så bra. Den här KAL:en har varit ovärderlig för mig och utan Dödergöks kunniga vägledning hade det förstås varit helt omöjligt. Så tusen tack än en gång!
Det här var min första KAL, men jag kommer definitivt att hålla utkik efter fler. En sock-KAL vore inte dumt. Har aldrig stickat sockor och skulle verkligen vilja lära mig det. Speciellt sådana som stickas två samtidigt.

Men för att återgå till min kofta så är jag helt nöjd med den. Baksidan fick också en fin form tack vare de intagningar Dödergök tipsade om:

Men kanske finns det ändå ett par saker jag skulle ändra till nästa kofta. Den ena är att jag skulle avsluta oket lite tidigare. Var så rädd att ärmhålen skulle bli för trånga att jag stickade för långt och så blev koftan lite för stor just där.
Tror också att ärmarna blev någon centimeter för korta. Men det går ju lätt att åtgärda när man stickar uppifrån-och-ner. Undrar om jag någonsin kommer att sticka åt andra hållet igen. Är ju så bra att hela tiden kunna prova och se om det passar.

Gillar verkligen knapparna jag köpte hos Knapp-Carlsson här i Göteborg. Förmodar att det är plastknappar, men de ser ut som glas och tar perfekt upp koftans färg. Sen må det vara hänt att de hamnade på fel sida. Känns lite konstigt att knäppa dom, men jag får vänja mig och därmed basta.

Är också nöjd med mina rätstickade kanter. Innan jag blockade spretade de hejvilt, men efteråt la de sig ner perfekt. Det här var min första blockning och jag kommer aldrig att strunta i den igen. Den gör verkligen så stor skillnad!

Knappar nu eller sedan?

Sådärja. Klar! Eller nästan klar.
Är förvånad över att jag faktiskt hunnit med. I vanliga fall brukar starten vara nog så bra, men sedan händer något och stickningar kan bli liggande. Länge.
Jag är rätt säker på att det är KAL:en som gör skillnaden. Blir så inspirerad av alla andras stickningar och får sådan energi av att se hur fina koftor växer fram överallt. Samtidigt är det så roligt att lära sig nya saker - tack Dödergök! - och känna att man verkligen har kontroll över processen.
Som det här med ärmarna till exempel. Var som sagt lite rädd för att ärmhålen blivit för stora, men med tips om hur det enkelt kan rättas till blev det ju hur bra som helst.

Använde magic loop till ärmarna. På en tröja jag stickade i höstas uppifrån-och-ner gjorde jag misstaget att använda strumpstickor. Gör jag inte om igen. Varje övergång syns så tydligt. Fast precis nu slår det mig, kanske blockning kan rädda tröjan! Som vanligt har jag inte blockat den (och inte fäst trådarna heller för den delen). Hmm, det ser ut som om det blir två blockningar på måndag.

Har egentligen bara en fundering kvar. Undrar om knapparna ska sys på nu eller efter blockningen? Ser att några av er har dom på plats och andra väntar. Men vilket är bäst - någon som vet?